Men jag vet inte hur.

Det borde gå men jag är tveksam.

Just nu känns det som att det inte går.

Jag kan inte finna styrkan.

Är det kanske för att jag inte vill göra det ?

Fan :(

Jag skulle aldrig låtit det bli så från första början.

Väldigt väldigt dumt av mig.

Man ska inte tro på saker förrän man har det svart på vitt.

Fast jag trodde i försig att jag hade det.

Vändningen kom ifrån ingenstans.

Men ja det är bara att kriga som jag brukar säga.

Men bara dessa tankar ger mig panik, hur lätt är det då?
Jag försöker slå bort dom om och om igen.

Men dom är där ständigt och påminner mig.

Men det går väl på rätt håll snart får jag hoppas.

Annars blir jag toookig :)

Förresten förlåt till alla som fick sig en utskällning eller liknande måndagsnatt .

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl