Ett glas faller mot marken och när det nuddar vid så splittras det i tusen bitar, bitar som sprider sig längst med marken.

Du har inte själv låtit detta glas falla men du var där och såg hela händelsen.

Men du är den enda som kan motbevisa att glaset inte föll pga dig.

Men ingen kommer tro dig, oavsett ifall du lägger ner hela din själ för att motbevisa det.

Oavsett om du bryr dig och anstränger dig mer än vad någon annan någonsin hade gjort så kommer skulden bli din och det får konsekvenser som du inte förtjänar.

Hade felet varit ditt hade du bett om ursäkt och gått din väg.

Istället kommer frustrationen av att ingen tror dig och det leder till att du blir straffad utan att egentligen ha gjort något.

Det som sker är okej men att det sker av fel anledning skapar panik.

Panik som övergår till ångest och allt blir bara en enda stor ond cirkel och allt sker pga ett glas. . .

Eller är glaset endast en ursäkt för någon annan ska framstå som en bättre person än den egentligen är ?

För annars borde det finnas så mycket mer bakom att glaset hade skapat reaktion men inte mer än så.

Men bara man tycker det är värt det så :)

Man måste våga för att vinna :)

Glöm inte det mina vänner . . .

Alla är vi rädda men man kan inte straffa någon för någon annans misstag.

Och vågar man aldrig så vinner man aldrig, det har jag lärt mig :)