Och kändes inte alls bra.

Jag visste ju att detta skulle hända förr eller senare.

Dock lite förvånad över att det gått såhär länge.

Men i onsdags var det dags och en stor del av mig ville det samtidigt som en stor del av mig absolut inte ville det.

Jag kunde inte rå för att önska att du inte vore där.

Samtidigt som jag såg en chans, en möjlighet.

Men förmiddagen var olidlig.

Det gjorde ont i mig.

Vara där du var men ändå kunde jag inte prata med dig.

Jag kunde inte ens titta på dig.

Jag vände min blick varje gång du kom innanför mitt synfält.

Där gick vi båda hela förmiddagen och gjorde allt för att undvika varandra.
Jag försökte flera gånger komma på något att säga för att bryta isen men det gick inte.

Samtidigt som jag var alldeles för rädd för att du absolut inte skulle vilja prata med mig.

Men efter lunchen och barnen sov så var jag tvungen att ta ett initiativ.

Det sluta med att vi stod och krama varandra i köket och tårarna rann från våra kinder.

Det gjorde så ont samtidigt som det var en oerhörd lättnad.

Jag har inte kunnat släppa dig en endaste dag sen den dagen vi sluta prata.

Du känner mig bättre än någon annan, du vet hur jag är.

Ändå gjorde du det som jag avskyr mest.

Men när tårarna lugnat ner sig lite kunde vi även prata och jag fick några svar.

Jag kommer aldrig ge upp dig eller vår vänskap, jag är inte en sån person.

Jag har svårt att släppa in folk och jag har ännu svårare att släppa dem.

Jag älskar dig och du har varit en väldigt stor del av mitt liv.

Jag är villig att rädda vår vänskap om du är det.

Men då krävs det två personer, två viljor och en gemensam vänskap.

Med det sagt så är det upp till dig.

Du får bevisa och säga vad du vill.
Så länge måste vi i alla fall kunna jobba ihop.

Sköta det på ett snyggt sätt !

Sen får vi se vart detta leder, om det leder nånstans .

Jag ger inte upp i alla fall ! 

Hoppas du inte heller gör det . . . . 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...