Hade gjort saker och ting annorlunda ifall man hade fått chansen till det.

Finns mycket man går igenom i sitt liv som man önskar aldrig någonsin hade hänt.

Samtidigt är det ju det som har fått en till att bli den man är idag.

Jag tror eller anser mig själv vara en ganska stark människa men det hade jag ju inte varit om jag inte fått gå igenom allting som jag har gått igenom.

Så jag vet inte riktigt om jag hellre hade velat vara utan det som hänt men också en svagare människa eller om jag velat vara den som jag är idag.

Minnena kan jag ju aldrig bli av med.

När man ser, hör eller pratar om vissa saker kommer bilderna upp i mitt huvud och det smärtar till i mitt hjärta.

Ibland tränger även tårarna fram.

Och när dessa bilder uppenbarar sig kan jag inte annat än önska att det aldrig hade hänt eller aldrig kommer ske igen !

Men samtidigt kan jag inte riktigt ångra vissa val jag gjort.

Fast jag tror att jag hade gjort det annorlunda idag.

Men man vet aldrig och man ska aldrig ångra något som en gång fått en att le.

Men fyfan vilken smärta och gud vad jag har mått dåligt.

Så undra ifall de få gånger av lycka har varit värt alla de gånger av smärta.

Men det som har hänt har hänt.

Inget att göra åt nu.

Jag föll till marken tusen ggr om men jag var stark nog att resa mig upp på mina två ben och bearbeta det som hade hänt.

Om och om och om igen har jag fått vara stark och ta mig igenom smärtan och sorgen .

Men det har gått och nu står jag stadigt på mina två ben, starkare än förr.

Jag har alltid gillat denna meningen så därför avslutar jag detta inlägget med den :)

"Du skrattar när jag gråter men jag står när du faller"

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl :)