Än att jag verkligen ÄLSKAR barn :)

Jag blev väckt 9 imorse, på min lediga söndag av att Tindra sätter på hårfönen.

Var jag sur och trött när jag vakna ?
Nej när jag går ut i stora rummet och möts av denna lilla flickas blick så kan jag inte annat än le :)

Blev en stund med bus och bad här innan vi åkte ner till pappa.

Hos pappa möts vi av två till små gullungar :)
Och det var ett himla liv ett tag, tre små barn som sprang fram och tillbaka.

Elias med sin högljudda röst skrikande " NICEN KÖR RUNT MIG I DENNA NICEN"

Och jag fick värsta skrattanfallet och skratta jätte mycket.

Alltså hur kan man annat än älska dessa små liv ?

Jag älskar när dom skrattar och man ser lyckan i deras ögon.

Elias är jätte busig , han gör saker han inte borde, han slåss ibland osv men han är så sööt och jag kan inte annat än älska honom :)

Och Kevin när han springer 20 varv runt köket och skrattar högt..

Åh hur kan dessa små liv förgylla min vardag så mycket ?

Jag blir så lycklig och glad i deras närhet alltså :)

Lite sömn, mycket liv , många barn ändå kan jag inte annat än le och känna välbehag , gaaalet :)

Och när jag kom hem gick jag en runda med mitt hjärta och Tindra :)
Tindra fick leka av sig lite på lekplatsen.

Men blev ingen längre stund för helt plötsligt blev det iskallt ute.

Och Tindra var så trött sen att hon somna i mitt knä.

Med sitt huvud mot mitt bröst, åh vilken underbar känsla.

Jag ÄLSKAR barn.

Kanske är min längtan och kärlek till barn överdriven.

Men jag kan inte finna något som gör mig så glad och lycklig som dessa små liv.

Och när jag är omringad av så mycket barn och folk som är med barn.

Så kan jag inte annat än längta tills den dagen det är min tur.

Jag vill skapa ett litet mirakel ihop med en annan människa.

Jag vill bära detta lilla mirakel inom mig och se min mage växa.

Lägga händerna på min stora mage och känna miraklet sparka.

Jag vill få hålla mitt nyfödda lilla barn i min famn.

Och tillsammans med en annan person forma detta lilla liv.

Hjälpa barnet att ta sig igenom livet, från första andetaget till det sista.

Åh jag längtar .

Den dagen jag får mitt alldeles egna lilla barn kommer nog vara den bästa dagen i hela mitt liv :)
Kommer nog inte finnas någon lyckligare människa än jag denna dag :)

Det är något jag ser framemot i mitt liv.

Förresten så är det så dåligt med bilder på kevin och Elias nu förtiden.
Alltid varit lättare att fota Kevin då han var mindre och stilla en hel del.

Nu är dom båda i fullfart nästan alltid, så är i stort sätt omöjligt, haha :)
Antingen blir det suddigt för dom rör sig eller så ska Kevin ta min telefon.

Men men ni får klara er utan :)

Im ouuuuuuuut /Denice

Ett ständigt krig.

Och jag vet varken in eller ut.

Är väldigt förvirrad.

Nu väntar jag bara på att pusselbitarna ska falla på sin plats .

Åh jag har nästan precis badat med lilla söta Tindra :)

Haha hon är så gullig :)

Och nu plattar mamma mitt hår sen ska vi nog dra ner en runda till skurup .

Pappa fyllde ju 40 år igår och jag jobba :(
Så får ta igen det idag och mysa lite med mina små gullungar :)

För två veckor sen ungefär kände jag mig väldigt främmande i min egen stad.

Jag tyckte det var jätte jobbigt att vara hemma, jag ville bara bort.

Sen körde jag ner till pappa, mös och busa med mina små brödrar och insåg att jag hade aldrig klarat av att vara utan dom i flera månader.

Så efter det kändes det lite bättre :)

Fast en vecka i solen hade ju aldrig skadat :)
Men nu har jag flytten att fokusera på, nu ska jag verkligen börja kolla upp möbler och andra saker som kommer behövas.

Det blir säkert jätte bra :)

Jag förstår poängteringen i kommentaren.

Jag vet att jag gjorde fel..

Och jag är så ledsen för att saker och ting blivit som det blivit.

Och jag ber tusen gånger om ursäkt.

Jag hade mycket med mig själv och mitt liv vilket resultera i att jag försumma dig.

Inte bara dig , andra också.

Jag ångrar mig till tusen och önskar jag kunde gå tillbaka i tiden.

Du har verkligen funnits där alltid för mig och hjälpt mig jätte mycket.

Många dagar hade jag inte klarat mig om det inte var för ditt stöd.

Så jag är dig evigt tacksam.

Och jag hade gjort allt för att få tillbaka det vi en gång hade men eftersom du gett upp så hade jag inget annat val.

Det är tråkigt, du är saknad och det smärtar men finns inget jag kan göra längre.

Tyvärr.

Men än en gång vill jag att du verkligen ska veta att jag ångrar mitt beteende och ber om ursäkt för allting.

Åh jag vill inte längre bära på denna hemlighet, låt mig få dela den med världen :)

HAHA jag spricker ju snart, det bubblar inom mig :)

Im out / Denice Lundahl :)