Det enda som jag egentligen tror på är ödet.

Jag tror på att saker och ting sker utav en anledning.

Jag tror på att det finns en högre plan.

Att dåliga saker ska falla isär för att bättre saker ska föras ihopa. 

Även om det inte alltid verkar så eller känns så , så måste jag tro på det.

Jag måste tro på något för annars blir det för jobbigt att ta sig igenom alla dåliga ting.

Om all tro och allt hopp dör ut.

Så det blir lite lättare på något sätt ifall man har något att tro på . . 

Då kan man trösta sig lite med att det finns en mening och en anleding till varför det blev som det blev.

Och ha ett litet hopp och en liten tro på att man nån gång kommer finna något bättre eller göra något annat. . . .