Kärlek för mig är något vackert, något fint, något enastående.

Något speciellt och unikt.

För mig är det absolut inte att ständigt sitta hemma och vara orolig över var ens kille är och vem han är med.

Alltid vara på sin vakt och aldrig veta när nästa sak ska dyka upp.

Inte kunna gå ut och roa sig med sina vänner för oron över vad han gör då är alldeles för stor.

Pressen över att alltid vara perfekt och aldrig våga säga något som kan leda till ett bråk som därav leder till en otrohet.

Neej jag är en hopplös romantiker och hade jag fått bestämma hade hela mitt kärleksliv sett ut som en riktigt bra romantiskfilm.

Jag älskar allt som har med kärlek att göra.

Alla små puttenutte saker, alla kärlekshandlingar, alla fina ord osv är jag helt såld för.

Jag hade kunnat ge världen till min kille eller nej förresten jag HADE gett världen till min kille MEN det hade tagit ett tag.

Enda tills jag hade känt mig trygg nog så jag hade vågat.

Då hade jag överröst honom med allt möjligt.

Men mest utav kärlek :)

Jag tycker kärleken är så fin och vacker när den väl sker.

Men jag tycker att folk slänger bort den alldeles för lätt idag..

Man är otrogen, man ger upp för lätt osv.

Jag vet inte , kan inte prata för andra men jag har svårt att släppa in människor i mitt liv.

Vilket gör att jag har ÄNNU svårare att sen släppa dom.

Och jag kämpar, kämpar och kämpar tills det känns totalt meningslöst.

Tills jag vet att det aldrig kommer ske.

MEN finns det så bara en gnista hopp, en liten liten chans så kämpar jag tills denna chans eller detta hopp försvunnit.

Inte förräns då ger jag upp.

Och kanske jag kämpar för mycket men hellre för mycket än för lite !

Kör vi 2 in 1 idag igen då ;)

Dag 20 – Min favoritplats...

Jag tror inte att jag har någon favoritplats faktiskt.

Förr ÄLSKADE jag skogen, jag gör det än idag.

Men nu finns inte längre tiden :(

Men skogen är en bra plats, där kan man promenera, prata, mysa osv ;)

Jaa allt i stort sätt.

Dock gillar jag inte " the silver snoook " som jag och Moa döpte ormen som skrämde livet av mig till ..

Haha en gång när vi var där så såg vi en orm.

Och en av mina största rädslor är ?!

ORMAR !!
Jag skrek och sprang med Moa i släpptåget, haha..

Usch neej !

Men men ..

Vill bara att tiden ska gå, så det som ska ske kan ske :)
Jag behöver det egentligen NU NU NU !!

Haha men tiden lär gå snabbt, det är bara nu det känns som att den går så jävla långsamt ..

Sen helt plötsligt står man där, gör det och är tillbaka igen.

Och då kommer det kännas som att det gick hur snabbt som helst..

Så ska icke klaga, ska bara vara glad för att det kommer ske istället :)

Usch ännu mer huvudbry.

Vad är det nu jag gjort egentligen ?

Det värsta är väl att jag inte riktigt själv vet. 

Vi får helt enkelt vänta och se..

Om jag orsakat detta själv, begått ett misstag, vad fan gör jag då ?!

Ibland blir jag tokig på mig själv :)

Neej nu blir det massa mys under täcket..

Kallt som faaaan jue..

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl