Att vi eller jag börjar komma upp i ålder nu.

Vänner förlovar sig, skaffar barn osv.

Det känns underbart :)

Samtidigt som jag får ångest.

Jag vet att jag är knäpp men jag har en så fruktansvärd åldernoja och egentligen vet jag inte riktigt varför.

Jag fyller 25 i år ( jag vet, det är ingen ålder ) men jag får panik.

5 år kvar till 30 och det finns saker jag önska att jag redan hade gjort nu.

Men man kan inte skynda på saker som ska komma av sig själv.

Man kan inte styra sitt liv på alla plan hur mycket jag än vill det.

Allting kommer med tiden, om det är meningen så händer det.

Jag vill heller inte stressa med saker och ting utan att tänka efter först.

Känna att det är det jag vill och är redo att ta stora steg i livet.

Samtidigt som jag känner mig så stressad över åldern.

Men jag försöker släppa det.

Jag glädjas av andra istället och får njuta av deras tur och lycka :)

Jag tror att Therese fick sin bebis igår :)

Det känns så overkligt att Therese nu är mamma trots att man vetat att hon ska bli det jätte länge.

Men jag är såå glad för hennes skull :)

Jag hoppas att allt har gått bra.

Och stort Grattis till er lilla prinsessa :)

Önskar er all lycka i framtiden :) 

För övrigt är det FREEEEEEEDAG , det gillar jag ;)

Idag måste ni hålla tummarna för mig !

Jag döööör om det inte går bra idag :)

Kort arbetsdag idag, skönt.

Är så jävla trött.

Måste sluta vakna på nätterna, det är så drygt !

Men men nu ska jag fixa resten sen bege mig till mitt jobb och mina älskade barn :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Jag mig bort, bort till en bättre plats.

Till en perfekt värld.
Där alla fortfarande står mig nära och är vid liv.
Där inga svek eller bortgångar existerar.
Där inte massa smärta och tårar finns.

Där allting är som jag vill att det ska vara..

Jag vet lika bra som ni att den världen inte existerar.

Vår värld är full av hat, svek och falska människor.

Vilket är väldigt tråkigt.

Om man bara hade tagit vara på alla fina människor man har runt omkring sig istället för att kasta bort dom så hade allt varit mycket bättre.

Men men tyvärr är det inte så.

Inte vem det är eller var.

Jag vet inte ens om personen fortfarande läser min blogg.

Men det tyckte jag var kul i alla fall.

När jag fick den förfrågan.

Och därav blogga utifrån vad du ville läsa :)

Jag fick ju för nått år sen en kommentar om ifall jag inte kunde göra en 30 dagars lista.

Personen skicka även in listan som jag skulle gå efter där det stod vad jag skulle skriva om varje dag i 30 dagar.

Vissa saker kändes inte alls speciellt intressanta för er att veta dock men andra var både roliga att skriva och dela med sig om till er :)

Så det tyckte jag var kul i alla fall :)

Blogga varje dag ? 

Är inte min starka sida tyvärr.

Då jag inte alltid orkar men ibland känner jag inte heller att jag har något vettigt att skriva.

Och skriva bara för att skriva känns onödigt.

Men men. . . 

Får väl se om det kommer något mer intressant inlägg inom kort.

Nu ska jag fixa mig och cykla till jobb :)

Ja ni hörde rätt, jag cyklar nu mera till jobb.

Wihoo ;)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Har sina goda stunder.

Precis som mcdonalds så har ju faktiskt livet det.

Det kan inte alltid vara guld och gröna ängar.

Men behöver inte heller alltid vara en ständig prövning.

Jag har hört att lagom är bäst.

Så vad sägs om att ha lite prövningar och lite flyt ?
För mig låter det som en bra kombination ;)

Eller vad säger ni ?

För övrigt så saknar jag Mormor och Morfar jätte mycket.

När jag satt i badet i söndags så bara rann tårarna ner för mina kinder :'(

Jag vet faktiskt inte hur denna smärta och sorg ska kunna lindras.

Det finns inte så mycket att göra åt det.

Tyvärr har dom lämnat oss och kommer aldrig mer tillbaka.

Och bara den tanken gör mig så sjukt ledsen.

Men vad gör man ?

Det är bara till att kriga vidare trots att man är ledsen och mår dåligt :'(

Jag hoppas att dom vet hur saknade och älskade dom är <3

Kärlek och Respekt / Denice Sölvgren Lundahl

På det här med abort.

Vilket jag inte tycker att man ska.

Att få barn är INGEN självklarhet.

Det är inte alla som kan få barn.

Det tycker jag att man ska ha klart för sig innan man gör valet att göra en abort.

Abort är inget preventivmedel och bör inte användas som det heller.

Tänk såhär istället: För varje gång en tjej gör en abort så sitter där någon stackars kvinna nånstans i världen och gråter för hon inte kan få barn.

Det är hemskt.

Alla tjejer som har turen att kunna få barn borde ta vara på detta och inte missbruka det.

Att få barn ( enligt mig) är den finaste gåvan människan kan få.

Och jag lider med alla kvinnor som inte har denna turen och inte får uppleva denna lyckan.

Om man "råkar" bli gravid en gång trots att man har skydd och det inte är läge att få barn så är det självklart okej om man vill göra en abort.

Men tjejer måste jag nog säga som blivit gravid flertal ggr pga dom inte skyddar sig och gör massa aborter det tycker jag INTE är okej.

ALLA vet att om man inte använder skydd så kan man bli gravid.

Bara för att tex tjejen inte orkar skaffa skydd så är det inte okej att göra massa aborter.

Det är inget giltig skäl och absolut inget man kan skylla på.

Då får man stå för konsekvenserna utav sitt handlande istället.

Man ser till att man INTE blir gravid om man INTE vill ha barn.

Jag har aldrig gjort en abort (någon som blev förvånad ? )

Jag hade troligtvis aldrig kunnat göra en abort heller.

Då jag sen jag var 16 år har längtat efter barn (Ta det inte fel nu för jag är realistisk och både tror och vill ha kärnfamiljen)

Jag är jätte fascinerad utav hela graviditeten och jag vill inget hellre än att en dag få ha en kärleksbebis i min mage :)

Men jag vet nu också att det INTE är en självklarhet.

Nu när man börjar komma upp i ålder börjar vänner få barn och det pratas väldigt mycket barn.

Jag pratar mycket barn då jag är väldigt intresserad och som jag skrev innan fascinerad utav graviditeter.

Och när man pratar med folk så inser man mer och mer att den dagen det är min tur så kanske jag inte är så lycklig lottad att jag kan få barn.

Jag har hört om tjejer som haft jätte svårt att bli gravida.

Som det tagit flera år för.

Jag har hört om tjejer som får missfall.

Vissa även upprepande missfall.

Och förlåt men värst av allt måste jag nog säga att det är om dom stackarna som varit med om ett eller flera utomkvedshavandeskap.

(För er som inte vet vad det är så är det när ägget bli befruktat men fastnar inte i livmodern utan i tex äggledaren istället )

Tänk er lyckan av att plussa på graviditetstestet , tro att man ska få barn och sen ser dom att ägget inte fastnat där det ska.

Visst det är samma sak vid ett missfall men vid en operation för utomkvedshavandeskap så tar dom OFTAST en av dina äggledare.

Vilket innebär att man bara har en kvar, är den inte frisk så kan man inte få barn på naturligt sätt.

Eller om du får två utomkvedshavandeskap och blir av med båda äggledarna då kan du inte heller bli gravid på naturligt sätt.

Missfall är ju oftast att kroppen stöter ut graviditeten för att nånting är fel.

Och då kanske , förhoppningsviss så blir det rätt nästa gång.

Tolka mig inte fel, missfall är också jätte hemskt.

Men på något sätt så känns det ändå som att utomkvedshavandeskap är värre.

Dock är det ju mer ovanligt än ett missfall som tur är.

Finns dock massa skräckhistorier om graviditeter som är jätte hemska.

Och jag tänker inte gå in på alla.

Det jag mest ville få ut av detta inlägg och dela med er är att det är inte en självklarhet att kunna få barn.

Det kan av olika anledningar bli så att man faktiskt förblir barnlös.

Vilket jag tycker är fruktansvärt.

Så alla som har fått gåvan att kunna bli gravid/ kan bli gravida, få/fått barn ska verkligen vara jätte tacksamma och glada.

Inte missbruka det eller inte ta vara på det.

Det finns faktiskt tjejer som hade kunnat göra vad som helst för att få ett barn men inte kan.

Medans andra tjejer gör ett x-antal aborter.

SÅ ta vara på den vackraste gåvan man kan få i världen, barn.

Ett barn som är en kombination av dig och din man.

Som är skapat utav en obeskrivlig kärlek mellan två personer.

En kärlek så stor mellan 2 att ni blir 3 :)  (Eller fler )

För det kommer jag göra OM jag en vacker dag har turen att få denna fina gåva . . . . 

Som redan har så mycket.
Låt oss säga att det är pengar dessa människor har mycket av. .
Varför vill man inte ge och hjälpa andra då ?
Lite som Robin Hood " ta från dom rika och ge till dom fattiga "
Varför lever inte vi efter det ?
Det finns dom som tjänar jätte mycket pengar , det finns dom som tjänar rn helt okej summa och så finns det dom som tjänar väldigt lite eller kanske inget alls.
Av olika anledningar.
Vissa har säkert sig själv att skylla.
Medans andra faktiskt inte kan rå för det.

Men om man har det väldigt bra ställt varför ska man då bli girig och vilja ta det lilla som någon annan äntligen fått ?
Efter att personen haft det väldigt hårt alltid.
Fått vända och vrida på varenda krona för att klara varje månad.
Av en anledning som personen faktiskt inte kan rå för eller göra nånting åt.

Varför är man så egoistisk ?
När man redan har så mycket själv kan man då inte unna någon annan att få en lite bättre tillvaro ?
När man själv egentligen inte är i behov av det.
Varför blir man girig istället för givmild ?

Hade jag suttit på massa med pengar hade jag nog varit ännu mer givmild än vad jag är idag.
Jag hade älskat att kunna gå och köpa saker till personer jag vet verkligen skulle vilja ha det.
Att göra någon annan glad och lycklig gör ju en själv glad och lycklig.
Varför känner inte alla så ?

Ingen kan göra allt men alla kan göra något ! :)

Förra året lämnade jag kläder till hemlösa och hjälpte till att sortera osv.
Tyvärr kunde jag inte vara där dagen då dom hemlösa skulle få sina saker men jag gjorde i alla fall något.
Det kostade mig ingenting mer än kläder jag ändå skulle slänga och lite tid .
Såna saker kan även dom som inte har pengar att skänka göra.
Jag köpte dock lite mat också men det behöver man inte om man inte kan.

Men även om det kanske känns som att man knappt gör nånting så har det så mycket större betydelse än man tror.

Så tänk på det mina vänner.

Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl

La jag upp ett sjukt långt inlägg.

Creds till er som orkade läsa.

Vetifan om jag själv hade orkat det ens.

Men jag är glad att ni gjorde det.

Detta året (om jag fortsätter blogga) så ska jag försöka blogga mer om "viktigare" saker, åsikter, tankar osv.

Inte bara vad jag gjort och vad jag gör.

Kanske blir lite mer intressant då .

Eller vad säger ni ?

I alla fall tänkte jag inte skriva massa utan faktiskt lägga upp lite bilder istället så ni slipper läsa :)

Lite bilder av allt möjligt, haha.

Första bilden blir på min navel, så ni kan se hur äcklig den såg ut när jag tog bort förbandet.

Så kanske ni förstår varför jag blev ledsen och fick panik  !

2:a, 3:e, 4:e och 5:e bilden blir på min finaste prinsessa :)

2:a bilden : Iklädd julklappen ifrån mig. 

3:e bilden : Från Olivias Lucia :)

4:e bilden : Lia med tomten :)

5:e bilden är pepparkaks Olivia igen , haha hon är såå söööööt.

Vill äta upp den lilla skitungen <3

6:e och 7:e bilden blir på våra bäbisar :)

Calvin och Jean :)

8:e bilden blir på Sessan :)

Mammas fina hund som fick lämna oss 2013 :'(

Hon är född och uppväxt hos oss.

Hon var min lilla favorit av alla 5 valparna som Lisa fick . (Vår gamla hund)

Sessan föddes med rosa nos och fläckar på magen.

Och så var hon minst av alla.

Mamma var alltid av med en valp och det var för att jag hade smygglat med henne till soffan och mös med henne :)

Vår fina Sessan <3

9:e bilden blir på mig själv.

När jag klädde ut mig till katt inför vår halloweenfest på förskolan :)

Mjauuuu ;)

10:e och 11:e blir på mormor och Olivia. Och blommorna vi la på nyårsafton på mormor och morfars grav.

Min finaste mormor och min finaste morfar.

Det gör så ont.

Jag vill bara hämta ner er till oss igen.

Hämta hem er, ni hör hemma här hos oss.

Ni förstår inte så ont det gör att inte ha er kvar hos oss.

Jag ville inte förlora er.

Och nu har ni lämnat oss:'(

Två fina änglar har fått en plats i himlen istället för på jorden.

Saknaden är fruktansvärt stor.

Förevigt i mitt hjärta och i mina tankar, älskar er <3

Det var alla bilder för denna gången...

Hoppas alla hade en trevlig nyår.

Det hade vi i alla fall :)

Min stackars Linda blev inlagd på sjukhus för gallsten och fick spendera sin nyår där.

Stackare :(

Jag lider med dig hjärtat.

Tänker på dig och hoppas att det snart är över.

Så du får må bra och komma hem igen.

Älskar dig så min fina vän <3

Kärlek och Respekt / Denice Sölvgren Lundahl