Och detta är tacken du ger mig ?

Efter allt jag gjort, så mycket jag ställt upp så får jag bara skit tillbaka.

Är det ens lönt att man ställer upp för folk ?
Du hade inte haft NÅGON och inte varit NÅGOT om det inte vore för att jag hjälpt dig dit du är idag. . .

Men men otacksamma människor har vi överallt i världen och det är synd faktiskt..

Men i slutänden kommer det ändå vara din förlust , INTE min :)

Jag har tänkt lite..

Jag skulle vilja ha ett jobb till..

Fast ett som jag själv kan styra lite mer.

Ett jobb som man i stort sätt själv bestämmer när man ska jobba.

Man kan jobba på 100 olika ställen , utan problem.

Det kan vem som helst göra.

Men det är en grej att vara timanställd på kanske 10 ställen än att vara fast ..

När du är timanställd kan du välja att tacka ja eller nej.

Du behöver inte jobba på alla 10 ställen varje vecka/varje månad.

Du styr det helt själv.

När/var/hur mycket du vill och kan jobba.

Dock kan man inte säga att man har tex tio jobb när man är timanställd.

För du har inte 10 jobb utan du jobbar på 10 olika ställen.

Men det är ett bra sätt för timanställda att få ihop en bra lön, att ha flera ställen.

Dock har jag inte det så.

Jag har bara 3 jobb MEN jag kan inte tacka nej och bestämma hur jag vill jobba.

Jag har ett fastjobb, där jag är 5 dagar i veckan. Mån - Fred :)

På Maxi har jag mina FASTA timmar, dvs ojämna lördagar mellan 11-19..

Sen har jag mitt 3 jobb som blackjack dealer där jag får ett schema för varje månad då jag MÅSTE ha MINST 4 pass.

Det innebär att jag kanske i genomsnitt jobbar mer än 190 timmar i månaden.
Varje månad OM jag inte blir av med ett pass pga stället kanske valt att stänga osv..

Och om man bortser ifrån extratider..

Så jag jobbar alltså 6/7 dagar varje vecka.

Dubbelt varannan lördag och dubbelt varannan fredag..

Men jag klagar inte :)
För det fungerar hur bra som helst...
Ibland kanske man skulle vilja vara ledig för man är trött/sliten, haft en jobbig vecka men det är bara att kriga.

Där är skillnaden för en timvikarie hade kunnat tacka nej till en tid om den var trött/sliten, hade haft en jobbig vecka, känner sig lite småsjuk eller liknande.

Det kan inte jag.

Jag har det jag har och det måste jag jobba, så enkelt är det :)
Dock om jag får extratider utöver så kan jag tacka nej.

Men vem tackar nej till en söndag på Maxi ? ;)

Inte jag, haha :)

Vet inte varför jag kom in på detta dock men men :)
1 December idag ju, det betyder att för 1 år och 1 månad sen påbörjade jag mitt nya vikariat som bara blivit förlängt och förlängt.

Så sen dess har jag jobbat såhär..
Men dock var det värre ifrån nov - maj för då jobba jag ALLA helger som dealer ..

Så fick en fin sömnbrist mellan fre och lör varannan helg, då jag jobba dagen,natten, dagen, natten :)

Haha har ju lugnat sig lite nu.

Jobbar bara  4 eventuellt 5 pass på Cherry  :)

I alla fall första December som sagt och jag sitter utan julkalender, tack för det :)

Haha någon har visst glömt att jag fortfarande är som ett barn och inte gett mig någon :(

Men jag överlever nog :)

Julen börjar närma sig och jag har ingen julkänsla :(
Inte ens jullåtar med lussebak hemma hos pappa satt igång min julkänsla..

Väldigt tråkigt..

Men ändras väl när jag själv får barn antar jag :)

Neej nu har jag inte tid att sitta här längre :)
Jag och mitt stressade liv ..

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

There we were, as if nothing had happened.

As if we weren't strangers nor acquaintances, nor enemies, nor friends.

We were just us; two people going nowhere, finally finding a way to let go.

And there it was, right in front of us; everything that had happended and everything that didn't. 

All these words that had been said or unsaid, spoken or unspoken. Mostly, unspoken.

We left it that way, you know. Unspoken, unsaid, undone.

We just went down the easy road, breaking it all into pieces then sweeping it under the carpet of time.

Waiting for time to heal, to make things valuable again.

And then, there we were.

After all these years and I could still look into your eyes and see echos of past float

on the emerald surface.

I could still sense it, hear it, see it - as if it was a thick fog everywhere around us,

as if we could touch it with our bare hands.

But then again, I knew we couln't.

People can't just bring back things like that, nor undo them.

The only thing left to do was to reveal the storm and express the words that should have been said

a long time ago between two long lost friends. 

This time, leaving only the happiest memories behind.