There we were, as if nothing had happened.

As if we weren't strangers nor acquaintances, nor enemies, nor friends.

We were just us; two people going nowhere, finally finding a way to let go.

And there it was, right in front of us; everything that had happended and everything that didn't. 

All these words that had been said or unsaid, spoken or unspoken. Mostly, unspoken.

We left it that way, you know. Unspoken, unsaid, undone.

We just went down the easy road, breaking it all into pieces then sweeping it under the carpet of time.

Waiting for time to heal, to make things valuable again.

And then, there we were.

After all these years and I could still look into your eyes and see echos of past float

on the emerald surface.

I could still sense it, hear it, see it - as if it was a thick fog everywhere around us,

as if we could touch it with our bare hands.

But then again, I knew we couln't.

People can't just bring back things like that, nor undo them.

The only thing left to do was to reveal the storm and express the words that should have been said

a long time ago between two long lost friends. 

This time, leaving only the happiest memories behind. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...