Hur folk tolkar saker som man skriver ..

Hur folk kan vrida och vända på det som faktiskt egentligen skrivs.

Hur folk kan hitta dolda budskap i mina texter..

Vilka som förstår vad det egentligen handlar om och dom som bara tar det för vad det är.

Se vem eller vilka som tar åt sig av sakerna man skriver.

DOCK är det väldigt farligt..

Man kan tolka saker helt fel, personer som inte borde ta åt sig kan ta åt sig osv..

Det kan bli helt gaaalet..

Jag fick en kommentar av någon som trodde att mina inlägg handla om henne/honom..
Förlåt att du trodde det men det är dom verkligen inte ...

Jag har valt att i min blogg inte nämna namn när jag är arg/irriterad/ledsen osv på en viss person.

Jag tycker inte det är rätt att peka ut personer.

Så jag skriver du /ni/han/hon osv..

Alla vet att jag varit irriterad på någon senaste inläggen.

Och jag kan säga det nu så ALLA förstår och ingen MISSFÖRSTÅR det är faktiskt, tråkigt nog någon som står mig väldigt nära.

Och jag har inte JÄTTE många vänner som står mig RIKTIGT nära.

Så ni andra behöver inte ta åt er :)

Och mina riktiga vänner vem det handlar om så :)

Sen ifall mina texter stämmer in på någon annan, det kan jag inte rå för :)

Det är faktiskt inte mitt fel om ni känner er träffade.

Men förlåt och hoppas ingen annan av mina underbara vänner tar åt sig..

Ni är så fina och jag är glad att jag har er :)

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl

En rädsla för att låta någon komma mig för nära in på livet..

Varför vet jag faktiskt inte.

Men det är samma sak alltid.

Det slutar alltid likadant.

Pga ?

Är det så att min rädsla hindrar mig själv och den andra för låta det som kan ske, ske ?
För det känns så ibland.

Jag är livrädd och därför väldigt försiktig.

Pratar om att det aldrig kommer funka och ställer till bråk, draman osv för att han ska gå sin väg.

Fast du kämpade trots allt.

Trots att jag om och om försökte få dig att gå.

Men du vägra.

Men ändå blev allting så fel.

Jag började precis våga tro på det och så var det över.

Varför ? Varför måste jag göra såhär ?

Jag önskar att jag hade gett mig själv till 110% till dig.

Att jag inte kämpat för att du skulle lämna mig utan istället för att du INTE skulle det.

Jag ångrar mig alltid efteråt men ändå är jag ALLTID för rädd för att fullfölja det.

Vad är det för fel på mig ?

Jag vill våga tro, jag vill få uppleva, jag vill inte vara rädd.

Men tyvärr är jag så rädd att jag sabbar allt som är bra och håller fast vid allt som är dåligt.

Och det blir så för jag vågar inget annat.

Jag stannar hos killar som jag vet att det aldrig kan bli något större med och så får jag dom som det kan bli något större med att lämna mig.

Jag pallar helt enkelt inte trycket.

Och jag förstår inte varför just jag måste vara sån.

För jag är en otroligt kärleksfull människa.

Jag älskar att pussas, kramas och mysa.

Och jag överöser mina nära och kära med kärlek :)

Ju mer desstu bättre.

Men att ge bort mitt hjärta till någon och vara engagerad till 110% gör mig rädd, blygg och osäker.

Fast jag önskar att det inte vore så.

Jag önskar att jag hade gett dig 110% av mig själv.

Att jag hade kämpat mer , gett mer , vågat mer.

Men istället kämpa jag för motsatsen och det var tungt att se dig gå.

Du var en sån fantastisk och underbar människa.

Och vi klickade så bra.

Jag kunde vara mig själv till 110%.

Men ändå på något konstigt sätt, sköt jag dig bara längre och längre ifrån mig.

Tills jag inte längre kunde nå dig..
Helt plötsligt var du borta..

Och nu är det över, nu är det försent.

Det är lätt att vara efterklok.

Men alla ni som är som mig, gör inte samma misstag. 

Tänk er för istället.

Man får inte alltid en andra chans och då ångrar man att man inte tog den första..

Man måste helt enkelt våga för att vinna...

Jag är en svår person.

Jag är komplicerad och jag är rädd.

Jag är steget före, jag ser möjligheter till allting innan det ens skett.

Jag går in med en negativ inställning och försöker få saker och ting till att vara negativa.

Jag skapar bråk och draman.

Jag gör allt för att få personen att ge upp.

Fast egentligen vill jag bara att han ska kämpa mer.

Så mycket att jag kan lita på att han verkligen vill något och inte bara är med mig för stunden.

Jag ställer höga krav.

Och allt det här vet jag om.

Jag önskar att jag kunde ändra på det och jag försöker verkligen.

Jag förstår att alla mina krav inte är rimliga.

Att mina egenskaper inte är dom bästa.

Men jag antar att har man en gång gett hela sitt liv till en person och bara fått massa skit tillbaka.

Då är det nog svårt att lita på att nästa inte kommer göra likadant.

Jag var komplicerad innan men antar att jag är ännu mer komplicerad nu..

Jag är ledsen för det..

Men en dag kommer väl min prins och då kommer han förmodligen att vara beredd på att kämpa för mig trots alla mina krav och dåliga egenskaper.

Han kommer inte ge upp och bara gå sin väg utan han kommer kämpa tills han får det han vill ha.
Och jag antar att det är den killen som är värd mitt hjärta.

Och att det är han som kommer vinna det och få behålla det :)

Och jag förstår inte hur..

Man kan slänga bort något så stort och betydelsefullt.

Hur man bara helt plötsligt en dag kan bestämma sig för att inte svara, inte prata , inte lyssna utan bara stänga av.

Hur man kan ignorera en person som betytt så mycket för en.

Hur man kan vända ryggen och gå ifrån någon som man älska så mycket.

Utan att ens tänka, sakna eller höra av sig.

Gå utan att ens ge en förklaring.

Man påstår att man vill och man ska försöka för man råkar vara på samma plats samtidigt men sen inget göra.

Inte ett endaste ord ens..

Hur ?!?!
Säg mig det..
Jag begär inget mer än ett svar.

Om du fortfarande läser min blogg, ge mig då ett svar här..

ALLT jag vill ha är ett svar.

Ett sms, ett samtal, en kommentar.
Vad som helst..

Varför kan du inte ge mig detta ?
Är det verkligen så lätt för dig att lämna någon som varit en så stor del av ditt liv ?

Jag vet att detta snart skedde för ett år sen MEN jag tänker och saknar fortfarande.

Jag kan inte bara glömma allt vi varit med om, alla minnen, alla händelser osv.

Jag ser ofta tillbaka och önskar att det vore som förr.

Väldigt ofta...

Jag pratar fortfarande om dig..

Jag är fortfarande ledsen över att det blivit såhär.

DU vet om att jag hade gjort ALLT för att bara FÅ prata med dig.

Få ett svar..

Vi har inte bråkat, vi är inte ovänner så vad har då orsakat detta ?

Du är den sista personen jag hade kunnat tänka mig göra såhär när du funnit din hjärtevän.

Och ändå är du den som är värst.

Folk har gjort så förr mot mig men inte alls på denna nivån..

Varför ?

Jag älskar dig fortfarande och saknar dig till tusen..

Jag bryr mig om dig och du betyder fortfarande jätte mycket..
Och jag hoppas innerligt att allt är bra med dig och du har det bra.

Hur kunde jag gå ifrån att veta allt om dig till ingenting ?

Dela allt med dig till att inte dela något alls ?

Bara du kan ge mig svar på mina frågor och du ska veta att jag än idag undrar..

Jag vet att det är dags för mig att inse att du valt att gå, att det är över.

Men det gör det inte ett dugg lättare för det.

Jag försöker och försöker.

Men det är svårt.

Hur kunde det vara så lätt för dig ?
Jag är sååå besviken.

Trodde aldrig att du skulle göra såhär.

Du är en helt fantastisk människa, du är helt underbar.

Du har alltid varit där för mig och jag trodde aldrig att jag skulle klara mig utan dig.

Jag klarar mig, det gör jag..

Men du har tagit en del av mig med dig...

Men jag hoppas att du är lycklig i alla fall, det är huvudsaken.

Jag kommer väl också över detta med tiden..

Så det är väl dags för mig att säga hejdå..

Och det gör jag med en klump i halsen, tårar i ögonen och med smärta i hjärtat..

Glöm dock aldrig att jag älskar dig och Miss yooou muuch :( <3

Och trots att du gjort detta val så önskar jag dig all lycka i världen och hoppas att allt går din väg..

Goodbye my lover, Goodbye my friend :'(

Människor utger sig för att vara något dom inte är..

Försöker berätta för andra hur man ska vara / göra trots att man inte är eller gör så själv.

Spelar duktiga att dom tjänar sina egna pengar och betalar allt själv.
Fast man vet att dom kräver av sina föräldrar att dom ska betala saker osv..

Skärp dig/er !
Utge dig/er inte från att vara en person som du/ni inte är ...

Skitsamma :)

En sak jag VERKLIGEN inte gillar är SNÅLA människor.

Jag klarar inte av det.

Förlåt.

Du/Ni kan kalla er ekonomiska om ni vill , det är bara ett finare ord för snål..

Jag kan inte förstå hur man kan vara snål då jag själv är en ganska givmild person..

Det har jag fått ifrån min underbara mamma som ger ALLT till andra.

Hon bryr sig inte om hon inte själv har något kvar så länge ANDRA har det bra..

Älskar dig för det :)
Även om du borde tänka på dig själv lite oftare..

I alla fall står inte ut med människor som tex ska ha tillbaka en 10.

Eller personer som är snåla mot tex sina nära och kära.

En liten bit dör inom mig varje gång jag ser ett par handla på maxi och så delar dom upp sina varor.

För fan.. 

Om man är tillsammans ska man väl ändå inte behöva dela upp sina varor ?

Jag och mina vänner delar inte ens upp våra varor.

Jag har aldrig bett någon av mina vänner att betala bensin till min bil (Eftersom det nästan alltid är jag som kör)

Jo om vi ska köra iväg till tex gbg eller sthlm osv..

Men aldrig för att jag ska köra dom nånstans eller hämta dom.

Jag kör folk överallt och tanken att dom skulle betala skulle aldrig ens slå mig.

Förstår mig inte på folk som ber sina vänner betala..

Sorry men det är bara min åsikt.

Jag är ingen snål människa..

Vet inte hur mycket pengar jag lagt ut på mina vänner.

Ska vi tex festa och någon har lite pengar, då offrar jag mig och betalar inträde så denna personen kan gå med ut.

Dock kan jag vara snål när det gäller att handla saker till mig själv.

Haha jag kan inte handla saker för flera tusen till mig själv.

Då får jag ont i hjärtat..

Dock kan jag göra det till andra :)
Jag ÄLSKAR att ge, det är det bästa som finns.

Se hur glada och tacksamma andra blir.

Men men alla är inte som jag, tyvärr.

Tror världen hade varit en bättre plats om inte det fanns dessa snåla/ekonomiska personerna :)

Nej fredag idag och allting är som det ska :)
Ha en trevlig helg mina vänner :)
Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl 

Och detta är tacken du ger mig ?

Efter allt jag gjort, så mycket jag ställt upp så får jag bara skit tillbaka.

Är det ens lönt att man ställer upp för folk ?
Du hade inte haft NÅGON och inte varit NÅGOT om det inte vore för att jag hjälpt dig dit du är idag. . .

Men men otacksamma människor har vi överallt i världen och det är synd faktiskt..

Men i slutänden kommer det ändå vara din förlust , INTE min :)

Jag har tänkt lite..

Jag skulle vilja ha ett jobb till..

Fast ett som jag själv kan styra lite mer.

Ett jobb som man i stort sätt själv bestämmer när man ska jobba.

Man kan jobba på 100 olika ställen , utan problem.

Det kan vem som helst göra.

Men det är en grej att vara timanställd på kanske 10 ställen än att vara fast ..

När du är timanställd kan du välja att tacka ja eller nej.

Du behöver inte jobba på alla 10 ställen varje vecka/varje månad.

Du styr det helt själv.

När/var/hur mycket du vill och kan jobba.

Dock kan man inte säga att man har tex tio jobb när man är timanställd.

För du har inte 10 jobb utan du jobbar på 10 olika ställen.

Men det är ett bra sätt för timanställda att få ihop en bra lön, att ha flera ställen.

Dock har jag inte det så.

Jag har bara 3 jobb MEN jag kan inte tacka nej och bestämma hur jag vill jobba.

Jag har ett fastjobb, där jag är 5 dagar i veckan. Mån - Fred :)

På Maxi har jag mina FASTA timmar, dvs ojämna lördagar mellan 11-19..

Sen har jag mitt 3 jobb som blackjack dealer där jag får ett schema för varje månad då jag MÅSTE ha MINST 4 pass.

Det innebär att jag kanske i genomsnitt jobbar mer än 190 timmar i månaden.
Varje månad OM jag inte blir av med ett pass pga stället kanske valt att stänga osv..

Och om man bortser ifrån extratider..

Så jag jobbar alltså 6/7 dagar varje vecka.

Dubbelt varannan lördag och dubbelt varannan fredag..

Men jag klagar inte :)
För det fungerar hur bra som helst...
Ibland kanske man skulle vilja vara ledig för man är trött/sliten, haft en jobbig vecka men det är bara att kriga.

Där är skillnaden för en timvikarie hade kunnat tacka nej till en tid om den var trött/sliten, hade haft en jobbig vecka, känner sig lite småsjuk eller liknande.

Det kan inte jag.

Jag har det jag har och det måste jag jobba, så enkelt är det :)
Dock om jag får extratider utöver så kan jag tacka nej.

Men vem tackar nej till en söndag på Maxi ? ;)

Inte jag, haha :)

Vet inte varför jag kom in på detta dock men men :)
1 December idag ju, det betyder att för 1 år och 1 månad sen påbörjade jag mitt nya vikariat som bara blivit förlängt och förlängt.

Så sen dess har jag jobbat såhär..
Men dock var det värre ifrån nov - maj för då jobba jag ALLA helger som dealer ..

Så fick en fin sömnbrist mellan fre och lör varannan helg, då jag jobba dagen,natten, dagen, natten :)

Haha har ju lugnat sig lite nu.

Jobbar bara  4 eventuellt 5 pass på Cherry  :)

I alla fall första December som sagt och jag sitter utan julkalender, tack för det :)

Haha någon har visst glömt att jag fortfarande är som ett barn och inte gett mig någon :(

Men jag överlever nog :)

Julen börjar närma sig och jag har ingen julkänsla :(
Inte ens jullåtar med lussebak hemma hos pappa satt igång min julkänsla..

Väldigt tråkigt..

Men ändras väl när jag själv får barn antar jag :)

Neej nu har jag inte tid att sitta här längre :)
Jag och mitt stressade liv ..

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

There we were, as if nothing had happened.

As if we weren't strangers nor acquaintances, nor enemies, nor friends.

We were just us; two people going nowhere, finally finding a way to let go.

And there it was, right in front of us; everything that had happended and everything that didn't. 

All these words that had been said or unsaid, spoken or unspoken. Mostly, unspoken.

We left it that way, you know. Unspoken, unsaid, undone.

We just went down the easy road, breaking it all into pieces then sweeping it under the carpet of time.

Waiting for time to heal, to make things valuable again.

And then, there we were.

After all these years and I could still look into your eyes and see echos of past float

on the emerald surface.

I could still sense it, hear it, see it - as if it was a thick fog everywhere around us,

as if we could touch it with our bare hands.

But then again, I knew we couln't.

People can't just bring back things like that, nor undo them.

The only thing left to do was to reveal the storm and express the words that should have been said

a long time ago between two long lost friends. 

This time, leaving only the happiest memories behind.